Den amerikanska grundlagen är på många sätt en väldigt speciell text. Det är världens äldsta grundlag som fortfarande är i bruk. Det är en förhållandevis kort text, i jämförelse med många andra grundlagar. Ändå är det ett slags heligt dokument, en fixpunkt i det amerikanska medvetandet. Amerikanska politiker, ideologer och radioshowpersonligheter måste förhålla sig till grundlagen. Den är en central del av amerikansk kultur.

Precis som allting annat som bär en sakral stämpel är grundlagen under ständig omtolkning. Under nästan ett halvsekel har det varit den amerikanska högern som har haft tolkningsföreträde, som har kunnat säga vad grundlagens budskap egentligen är. Till exempel grundlagens andra tillägg, det som handlar om medborgarnas rätt att organisera miliser och ”the right of the people to keep and bear arms”, fått en helt annan betydelse de senaste trettio åren än det hade tidigare. Den smala och enkla betydelsen av det andra tillägget var helt enkelt att medborgare hade en rätt att organisera sig i försvar för sitt land och sin delstat. Men på 1970-talet var vapenlobbyn oroade över en våg av restriktiva vapenlagar, så man började argumentera för att de här lagarna stod i konflikt med det andra tillägget. Till slut höll Högsta domstolen med om det och i dag anser väldigt många amerikaner att det är deras medborgerliga rätt att ha ett handeldvapen i byrålådan. Högerns omtolkning av grundlagen har blivit juridiskt dominerande, det har i sin tur omvandlat människors uppfattning om – för om grundlagen säger att vapeninnehav är en skyddad rättighet så innebär det att det knappt finns någonting mer amerikanskt än att äga ett handeldvapen.

Det är det som är kraften i grundlagen. Om du har den på din sida, eller om det upplevs som om du har den på din sida, har du ett avgörande övertag i alla politiska diskussioner – och du har dessutom möjlighet att definiera vad som är amerikansk kultur. Det här gör att den här texten från 1780-talet, eller åtminstone spöket av den, är ständigt närvarande i amerikansk politik. Och att den används av alla, även av dem som tycks verka i konflikt med de upplysningsideal som grundlagen uttrycker. Högsta domstolen beslutade till slut att etniskt segregerade skolor inte var skyddade under grundlagens statuter, men integrationens motståndare var också övertygade om att de hade grundlagsfäderna på sin sida. När man formulerar en politisk åsikt måste man ta avstamp i grundlagen. På det viset är det logiskt att delar av högern samlades kring övertygelsen om att Barack Obama inte föddes i USA och därför inte kunde vara president. Alldeles oavsett vilka rasistiska implikationer som fanns i detta så handlade det om att falla tillbaka på grundlagens varma trygghet när verkligheten var för obehaglig – Barack Obama kunde helt enkelt förklaras som okonstitutionell. Det är ingen slump att det senaste årtiondets viktigaste populistiska rörelse i USA, Tea Party-rörelsen, byggde hela sin estetik och retorik på ett återkallande av vad de tolkade som grundlagsfädernas och grundlagens ursprungliga intentioner. I USA måste grundlagen vara slutpunkten i alla politiska resonemang.

Den tolkning av grundlagen som dominerar inom högern, och helt klart i Tea Party-rörelsen, är den som kallas ”originalism”. Originalismen går ut på att grundlagen ska tolka grundlagen på just det sätt som grundlagsfäderna menad där och då, på 1780-talet. Argumentationen för det här sättet att se på grundlagen går ut på att det är det mest demokratiska sättet att tolka texten. Detta är ett dokument som ratificierades av folkets representanter när det kom till, därför bör det inte omtolkas av moderna domare som inte är valda. För de konservativa får originalismen den behändiga konsekvensen att de lite när som helst kan säga att en aspekt av det moderna amerikanska livet är okonstitutionell – för inte tog man ställning för homoäktenskap och statlig inkomstskatt på 1700-talet, på den tiden levde man inte i ett samhälle där det fanns något behov av den sortens reformer.

Det finns en kulturell logik i det här sättet att läsa grundlagen. En oproportionerligt stor andel av USA:s kristna befolkning anser att Bibeln ska tolkas bokstavligt och inte allegoriskt. Originalismen faller också väl in i en populistisk längtan efter ett samhälle där folket och eliten står på samma sida – man föreställer sig att det var så på 1700-talet, att hela det amerikanska folket strävade efter samma mål. Problemet är att grundlagen inte kom till under maximalt harmoniska omständigheter. Den är ett dokument född ur stenhårda politiska konflikter, som jag ska berätta mer om i nästa inlägg.