Iowa har kommit och gått, givet hans mycket svaga förusättningar ser Rick Santorum ut att vara den verkliga vinnaren. Romney kommer att göra ett bra val i New Hampshire nästa vecka men den verkliga prövningen blir i South Carolina om tre veckor, där han för första gången på allvar ska hantera den grupp republikanska väljare som verkligen inte tycker om honom.

Men nu när presidentvalet har satt igång på riktigt och ska pågå ända till november vill jag passa på att ta ett steg tillbaka och ge den här bloggen en ny inriktning. Tanken från början var att Radikalerna skulle bevaka de aktuella politiska händelserna i och runt omkring det republikanska partiet. Mycket skulle handla om Tea Party-rörelsen. Det verkade logiskt då, i augusti, när budgetfundamentalistiska republikaner konfronterat Obama-administrationen med en kompromisslös agenda – under inga omständigheter, aldrig någonsin, några som helst skattehöjningar. Det blev ännu mer spännande när Rick Perry klev in i presidentvalskampanjen, eftersom Texasguvernören var allierad med en kristen höger som saknar motsvarighet i det övriga politiska landskapet. Det här kunde vara gryningen för en än mer radikal högerkraft, höll Tea Party-rörelsen på att skapa en höger som inte längre kunde eller ville lägga band på sig själv? Som, segerrusig efter mellanårsvalet 2010, var beredd att satsa allt i en kulturstrid om USA:s förflutna och framtid?

Det är tydligt att någonting har hänt sedan dess. Sommarens budgetstrid var en slags sista pust från en politisk kraft som hade sin verkliga höjdpunkt i samband med sjukvårdsdebatten. Kraften och vitaliteten har gått ur Tea Party-rörelsen och de senaste månadernas stora berättelse (vid sidan om mediacirkusen kring presidentkandidaterna) har varit en ny möjlighet att tala om politiken ur ett slags vänsterperspektiv. Så under hösten har jag många gånger ställt mig frågan: Är det överhuvudtaget intressant att skriva en blogg som bara handlar om den amerikanska högern? Kanske är det till och med så att vi i Sverige lägger en överdriven betoning på den högra sidan av amerikansk politik? För det är ur det perspektivet vi förstår det politiska landskapet i USA, att det är så högervridet jämfört med vårt eget. Kanske missar vi berättelser om ett USA bortom religiös fanatism och nationalchauvinism. Därför har den här bloggen många gånger glidit ifrån sitt ämne och tagit ett bredare grepp om amerikansk kultur och politisk historia.

Jag kommer att fortsätta skriva om republikanernas primärval, men jag ger upp ambitionen om att göra de mest djuplodande dagsaktuella analyserna. Det finns de som kan det bättre än mig. Däremot saknas det en röst som talar om USA som en komplex produkt av sina historiska förutsättningar, som sätter de politiska rörelserna i sitt större sammanhang. Vi tenderar att mystifiera USA, konstatera att det är ”annorlunda” och fascineras storligen av detta. Jag tror att USA för det första inte är så annorlunda som vi tror att det är, på många sätt fungerar det politiska livet där på samma sätt som här. Höger och vänster positionerar sig på ett liknande sätt kring samma grundläggande ämnen: ekonomi, arbete och moral. Vad som är annorlunda är retoriken, styrkeförhållandena och betoningen av vissa politiska frågor som känns väldigt aparta ur ett europeiskt perspektiv. De här skillnaderna gör att USA verkligen har en annorlunda politisk kultur, men den är inte så obegriplig som man kan tro. Och det unika går att förklara, det har inte uppstått ur tomma intet, det har historiska förklaringar. För det verkligt unika med USA är dess historia – drömmarna, idealen, maktkampen, kolonialismen, de outsägliga grymheterna.

Mitt bokprojekt har tagit samma riktning. Flera av de texter (eller fragment till texter) som redan finns anknyter till den ursprungliga idén, men har växt utanför den. Ambitionen är nu att skriva en samling essäer med ett alternativt perspektiv på amerikansk politisk historia – att leta historiska förklaringar till politiska begrepp och politikers och väljares beteenden idag. Att förklara historiens roll i det amerikanska samhället. Vad betyder egentligen begreppet ”state’s rights” och varför har konflikten mellan stat och delstat varit så viktig genom hela USA:s historia, så viktig att den blev ett trätoämne i ett inbördeskrig? Vad handlar detta egentligen om? Och apropå inbördeskriget, varför är ett 150 år gammalt krig fortfarande ett så känsligt ämne och så ofta utsatt för historierevisionism? Apropå historierevisionism: Vilka var de egentligen, grundlagsfäderna? Hur har de använts som politiskt slagträ genom historien och hur används de idag, av politiker som försöker forma historiska fakta efter sina egna behov? Jag vill också skriva en text som tar ett bredare grepp om den amerikanska konservatismens historia. Är den så unikt amerikansk som den säger sig vara? Vad i den amerikanska och europeiska idéhistorien är det som Tea Party-rörelsen griper efter? Vad har Sarah Palin, John Adams och Edmund Burke gemensamt?

Alla de här texterna kommer att speglas i bloggen, jag tänker mig att jag ska börja skriva längre texter som kan delas upp i följetonger. Regelbundna läsare förstår att jag i hög utsträckning kommer att fortsätta göra precis samma sak som tidigare, men min förhoppning är att jag kommer att kunna göra det ännu bättre nu när jag kastar av mig alla plikter mot den dagsaktuella politiska agendan. Den amerikanska högern kommer att fortsätta vara med. I allra högsta grad, därför att jag kommer att spela det jag skriver här mot det som sker i politiken just nu och det som sker just nu är ett presidentval. Allt kommer så klart inte att vara historia heller – poängen är att jag vill lyfta fram nya resonemang kring amerikansk kultur, politik och historia. Jag tror att det finns en plats för den rösten.